Navigera i det ryska valets krångligheter

Vladimir Putins femte mandatperiod som president var länge väntad, men hans seger var långt ifrån enkel i den ryska politikens komplexa värld.

Resultaten av det senaste ryska valet var ack så förutsägbara. Den senaste tidens spänningar, som understryks av den pågående konflikten i Ukraina och det mycket efterlängtade presidentvalet, har återigen fört Vladimir Putin i förgrunden för global uppmärksamhet.

Mot geopolitisk komplexitet och inre oliktänkande har Putins jordskredsseger i valet långtgående konsekvenser för Rysslands framtid och dess relationer med det internationella samfundet.

När världen tittar noga på, skapar samspelet mellan dessa senaste händelser scenen för en djupare analys av dynamiken som formar Rysslands inrikespolitik, utrikespolitik och det globala landskapet under utveckling.

Valprocessen

Valet som hölls mellan den 15 och 17 mars saknade genuin struktur. I år introducerade nationen en digital röstningsplattform i hopp om att 38 miljoner väljare skulle lägga sina röstsedlar online, däremot gjorde bara 4.9 miljoner det. Dessutom gjorde de åtgärder som Putin vidtog att antikrigskandidater inte fick kandidera.

Valprocessen såg också väljarnas hot medborgare tvingas rösta i över 60 regioner i landet. Transparens uteblev, eftersom bilder från CCTV-kameror vid röstningslokalerna var kraftigt begränsade.

Trots en förkrossad opposition organiserades en del protester som demonstrerade en form av "tyst motstånd". Valet betraktades som varken fritt eller rättvist, och fungerade som en formalitet för att förlänga Putins mandatperiod, med Kremls propagandamaskin som stärkte hans stöd.

Putins femte mandatperiod

2020 säkrade Putin framgångsrikt grundlagsändringar i Ryssland som gör att han potentiellt kan sitta kvar vid makten fram till 2036 genom att återställa presidentperiodens gränser.

Denna ändring gör det möjligt för Putin att kandidera till presidentposten ytterligare två gånger efter sin nuvarande mandatperiod, vilket potentiellt förlänger hans styre avsevärt.

Ännu en period under Putin innebär oundvikligen mer tillbakaslag för väst. Ryssarnas senaste militära aktioner har lämnat dem med band till Kina, Indien, Afrika, Mellanöstern och Latinamerika. Den nuvarande inriktningen av Rysslands utrikespolitik verkar fördöma västvärlden och varje nation som anses ha visat fientlighet.

När det gäller sin kärnvapenarsenal är Kreml bolsint som alltid. Faktum är att i ljuset av kriget med Ukraina kommer tal om sådana vapen att öka – särskilt med den ökande repliken från Nato.

Tidigare denna månad meddelade Putin att han hade flyttat in Rysslands kärnvapen Vitryssland, närmare Natos territorium för att hetsa upp västerländska fiender.

För närvarande är ett annat viktigt mål för den ryske politikern att undvika de omfattande samarbetssanktioner som framför allt EU, USA och andra västländer lägger mot nationen.

För att mildra detta, några av åtgärderna Putin har tagit är att omdirigera sin gasexport via Turkiet, exportera mer rysk gas till Kina genom Mongoliet och utöka den norra sjövägen för att ansluta till Norge.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg kritiseras starkt Putins femte mandatperiod som rysk president, kallar valet "inte fritt eller rättvist" och stämplar Ryssland som "ett auktoritärt samhälle".

Dessa kommentarer belyser Natos oro över den demokratiska processen i Ryssland och säkerhetskonsekvenserna för grannländer som Ukraina och Georgien.