Meny Meny

Åsikt – Företag måste se över slösaktiga returpolicyer

Miljökostnaden för företagets avkastning är uppriktigt sagt enorm. Upp till en fjärdedel av sådana föremål hamnar på deponi, vilket samtidigt hindrar vinster och planeten. Här är varför det inte behöver vara så här.

Vad gör du när de där nya Yeezy-krokkrokarna kommer ut i lådan lite för snäva, eller den där "khaki"-rocken dyker upp i en grym limegrön? Du backar upp föremålen och returnerar dem såklart.

Vad du dock antagligen inte visste är att produkten du nyss argt stämplat och lämnat till posten har en mycket hyfsad chans att hamna på soptippen eller bli bränd.

Med tanke på att vi redan skrattar på spetsen av oåterkalleliga klimatskador verkar detta onödigt och avskyvärt slösaktigt, eller hur? Men här är varför saker och ting för närvarande utspelar sig på detta sätt i den oupphörliga detaljhandelsvärlden.


Det aktuella läget

Det finns en anledning till att modebranschen gör en rapport 10% av alla globala utsläpp.

Trots den fortsatta ökningen av cirkulärt mode och snygga appar som Depop och Vinted – här är Threds guide på återförsäljning om du är intresserad – upp till en fjärdedel av alla varor som köps i detaljhandeln slutar med att de tanklöst slängs iväg av sina säljare.

Detta resulterar i vissa 27 miljoner ton av koldioxid årligen, med globala varumärken som H&M, Burberry, Nike (och otaliga andra, utan tvekan) efter att ha blivit uteslutna för att ha bränt mycket bra lager istället för att donera eller sälja det igen.

I själva verket, i det stora hela, bara en uppskattning 20% av de 3.5 miljarder som returneras varje år anses inte repareras. Ändå hamnar motsvarande 10 miljarder pund på deponi oavsett, enligt konsekvensrapporter.

Om du plötsligt känner dig skyldig för en re-boxning efter jul, eller skickar tillbaka det berusade köpet av en onödig margaritamaskin, stressa inte upp det. Du är väl inom din rätt att göra det, och ansvarsbördan ligger hos återförsäljarna.

Det största problemet är att när det kommer till dessa företag är avkastning helt enkelt inte bra för vinstmarginalerna.

Att bearbeta den genomsnittliga avkastningen resulterar vanligtvis i en 59% träff till det pris de ursprungligen såldes för, och därför är prioritet att kassera dem så snabbt och billigt som möjligt – även om de knappt har lämnat kartongen och förblir i nyskick. Grim, va?

Många av dessa gigantiska varumärken kan tyckas vara "socialt medvetna" på ytan, men i verkligheten brukar hållbarhet och lönsamhet ses som motstridiga. Här är varför det inte behöver vara så.


Sätt att förbättra situationen

När du börjar förstå mekaniken i hur det hela fungerar kan du se var problemen ligger och hur de kan lösas.

Först och främst krävs en attitydförändring. Om framgången fortsätter att mätas på en strikt kostnad-per-avkastningsbasis är vi skruvade. Att ständigt minska förlusterna kommer inte att ta oss någonstans.

Som det ser ut uppmuntras företagsledare att minimera utgifterna och en resa till deponi anses vara mycket billigare än interna reparationstjänster, även om renovering kan leda till att föremål säljs vidare och en betydande ökning av intäkterna. Det är bekvämlighet framför omtänksamhet.

Acceptansen av "oundvikliga förluster" måste ses över för att möta kraven från nästa generations konsumenter.

Om barometern istället omfattade den totala andelen återförsäljningsprodukter och nettovinsten som genereras varje år, skulle återförsäljarna vara mer drivna att förebygga slöseri och skulle utan tvekan tjäna ännu mer pengar. Det handlar om att helt enkelt sätta systemen på plats.

Detta leder dock till det största hindret för tillfället, den verkliga bristen på data i återförsäljningsregister. En färsk rapport från en marknadsföringsexpert på Fast Company fann att 53 % av en större återförsäljares returer tilldelades kvalitetsbetyget F innan de ens inspekterades.

Utan någon faktisk analysnivå är det omöjligt att särskilja till exempel ett par jeans som helt enkelt inte passade köparen från ett par med en enorm reva. Detta leder till att båda föremålen klumpas ihop med varandra och slängs när det helt enkelt inte är nödvändigt.

Om företag kan fastställa vilka produkter som verkligen är räddningsbara – eller redan i butikskvalitetsskick – kan de börja sätta stopp för de löjliga mängderna avfall.

Detta kan uppnås genom att helt enkelt begära köparbilder och kanske en valfri beskrivning som ska medfölja varan i returfasen.

Sofistikerade AI-system är redan i spel att försöka sälja produkter till oss på dessa webbplatser trots allt, och de kan lätt ställas in på att förfina återförsäljningssystem också.

Utöver detta finns det ingen ursäkt för att bränna föremål eller kasta dem på soptippen när kläder kan skänkas gratis till de miljontals människor som verkligen behöver dem.

Det är på tiden att lönsamhet och hållbarhet verkligen beaktas lika.

Tillgänglighet