Hur internationella djurparker kunde rädda sällsynta arter från utrotning

Varför är babypanga så betydelsefull?

Pangoliner har försvunnit från sina normala livsmiljöer – södra Kina, sydöstra Asien och Afrika – eftersom deras unika fjäll och kött tros ha medicinska egenskaper i dessa regioner.

Som ett resultat uppskattar organisationer som övervakar djurhandel det åtminstone 200,000 XNUMX pangoliner jagades och såldes 2019. Baserat på dessa uppgifter har World Wildlife Foundation kommit fram till att en pangolin tjuvjas var tredje minut.

När det gäller frågor om att rädda dem från utrotning bör det först sägas att uppfödning av pangoliner i fångenskap utgör en enorm utmaning.

För det första eftersom deras kost är ovanlig, bestående av drönarlarver. De kräver också en mycket speciell nivå av luftfuktighet och atmosfärstemperatur för att trivas – vilket är viktigt under de första veckorna av deras liv.

På grund av detta kämpade teamet med djurskötare på Prags djurpark för att hålla pangolinen – kallad Little Cone – vid liv hennes första dagar. Uppkallad efter sin lilla växtlighet och fjällande exteriör föddes hon med en vikt på bara 135 gram.

Under nästa vecka eller så började Little Cone snabbt gå ner i vikt. Hennes mamma producerade inte tillräckligt med mjölk för att hjälpa henne växa till en full storlek – runt 7 kg.

Arbetare vid Prags djurpark fick mjölk från en mammakatt, i samråd med taiwanesiska experter om vad de skulle göra härnäst. Överraskande nog räckte detta som Little Cones diet tills tekniker för att få hennes mamma att producera mjölk möttes med framgång.

Little Cone har nu vibrerat och överlevt i ungefär en månad.

Vad kan Little Cone lära oss om att föda upp sällsynta arter?

De lärdomar man lärt sig genom att hålla Little Cone vid liv och frisk kan informera processen för att hjälpa andra hotade arter att hålla sig vid liv – även om den riskfyllda strävan måste utföras utanför djurets typiska region.

Om miljöerna för sällsynta arter kan replikeras i djurparker eller helgedomar på andra håll i världen, kan möjligheten att öka populationerna och så småningom göra om dem när tjuvjaktsbestämmelserna blir starkare en realitet.

Det skulle ha varit fantastiskt om detta kunde ha gjorts med de tragiskt tjuvjagade Nordafrikansk vit noshörningt ex, av vilka det bara finns två honor kvar. Den sista kvarvarande hanen dog 2018, vilket lämnar det enda hoppet om att hålla denna noshörningsart vid liv till framtida genealogisk teknologi.

Jag vet att med alla våra mänskliga problem kan det tyckas trivialt att placera räddande sällsynta och konstigt utseende djurarter högst upp på våra att göra-listor.

Men medlemmar av framtida generationer kommer utan tvekan att fördöma oss för att vi har tillåtit att sådana anmärkningsvärda arter utrotas från planeten utan åtminstone försöker att ingripa.

Att övervinna de initiala utmaningarna med att hålla en sällsynt art vid liv kan säkert informera och ge förtroende för framtida liknande ansträngningar. Ropa ut till arbetarna på Prags Zoo – åh, och Little Cone.