Det är omöjligt att glömma att Boris Johnson hade försvarat åskådare som hånade Premier League-spelare när de tog knäet för att höja medvetenhet om rasism.
I sina uttalanden bekräftade han också fansens "rätt att protestera" och frihet att "göra sina känslor kända" om den symboliska handlingen.
Med tanke på fansens beteende i detta ljus avfärdade Boris i huvudsak det faktum att rasism verkligen är levande i hans land – ett ställningstagande som bara ytterligare belysts av en nyligen, kontroversiell regeringsrapport som förklarade "det finns ingen systemisk rasism i Storbritannien."
Inrikesminister Priti Patel har haft sin egen serie av tvivelaktiga policyer och ståndpunkter i frågor om immigration, protester och flyktingars rättigheter, som står i allvarlig kontrast till det PR-uttalande hon släppte idag.
Faktum är att Patel tidigare märkt antirasistiska protester som att ta knäet "gest politik,' upprepar att fansen har rätt att "bua" spelare som gör det.
Det är mycket möjligt att dessa politiska ideologier matar in och kanske legitimerar en kultur av vit överhöghet, rasism och främlingsfientlighet som har blivit så uppenbar en dag som idag.
När Labours vice ledare Angela Rayner talade om utbrottet av övergrepp på nätet, sa:
'Låt mig vara tydlig. Premiärministern och inrikesministern gav licens till rasisterna som buade Englands spelare och nu rasistiskt misshandlar Englands spelare.
Hon twittrade att paret var "som mordbrännare som klagade över en eld som de hällde bensin på." Totala hycklare.'
Under de senaste åren har frasen "straff inte politik" använts för att antyda att fotboll inte ska överlappa med politisk aktivism eller sociala frågor.
Men allt är politiskt. Till och med fotboll.
I åratal har åskådarna gjort det kastade föremål, sprang in på planen för att attackspelareoch skrek smutskastning från läktaren. I vissa fall har kränkande fansbeteende lett till att idrottare vägrat att slutföra en match.
Tyvärr har sociala medier bara höjt denna soundboard. Människor behöver inte längre gå på spel för att sprida hat och negativitet som tidigare inte skulle ha tagit sig bortom den lokala puben eller vardagsrummet.
Istället kan svarta fotbollsspelare utsättas för ständiga rasistiska övergrepp på Instagram och Twitter, där användare gömmer sig bakom ansiktslösa engångskonton för att skicka hatfyllda meddelanden och kommentarer.
Om Englands landslag vann på straffar skulle meddelanden över sociala medier utan tvekan se väldigt annorlunda ut. Samma människor som lämnar våldsamma hot och rasistiska förtal skulle skåla för spelarnas stora prestationer.
Om kärlek och stöd till ett landslag (och dess spelare) villkoras av att alla fotbollsmatcher och troféer är vunna, är spelets skönhet förlorad. Den här typen av beteende kan leda till att spelare blir trötta.
Att se tillväxten och framgångarna för Englands trupp under de senaste veckorna erbjöd inte bara adrenalinframkallande underhållning, utan också en möjlighet att förena nationen efter ett och ett halvt år av osammanhängande orsaker till pandemin.
Väluppfostrade fans runt om i världen har strömmat till Instagram för att rapportera övergrepp och överrösta hatet, genom att uttrycka kärlek och stöd för de spelare vars hårda arbete förde nationen till den sista delen av EM.
Redan officiella utredningar av hot mot säkerheten och kommentarer som innehåller rasistiska övergrepp pågår.
Ändå är det dags för bättre moraliskt ledarskap och starkare sociala medier-poliser mot övergrepp på nätet av alla slag. Englands spelares välbefinnande – och integritetsfotbollen – beror på det.
10
energi
0 kommentarer
