Kan en tillväxtjagande modeindustri någonsin bli riktigt hållbar?

Den ökända årliga hållbarhetsredovisningen

Varje år kommer varumärken som är mest intresserade av att förbättra sina hållbarhetsuppgifter att släppa en rapport som beskriver deras prestationer och uppdaterade mål.

För det mesta handlar målen om att minska företagets totala koldioxidavtryck genom att ändra fraktmetoder, minska vattenanvändningen, tänka om resurstunga material och implementera en tydlig väg mot cirkularitet.

Dessa rapporter verkar glöda av positivitet inom vissa områden, men är också prickade med erkännanden av brister. Till exempel indikerar det danska prisvärda lyxmärket Gannis senaste rapport att man lyckas gå över till innovativa ekomaterial, som man använder för att skapa kolneutrala "läder"-väskor.

Men en utredning av modehållbarhetsexperter på Bra för dig säga att företaget hamnar på efterkälken när det gäller mångfald och inkludering i sin försörjningskedja, har misslyckats med att tillhandahålla bevis på korrekta arbetsförhållanden och levnadslöner för sina plaggarbetare och behöver avsevärt förbättra sin övergripande transparens i försörjningskedjan.

Samtidigt har sportklädesjätten Nike hyllats för sina globala kläd- och skoåtervinningsprogram och har satt upp vetenskapsbaserade spelplaner för att minska sitt koldioxidavtryck, men har varit känt för att använda barnarbete och andra exploaterande metoder under tillverkningen.

Liksom många andra märken, inklusive lyxiga modehus, använder både Nike och Ganni välformade PR-kampanjer som visar upp deras framsteg när det gäller att införliva lågkolhaltiga material i sina produkter och återanvända dem senare. Detta, medvetet eller inte, fungerar ofta för att dölja dåliga metoder som äger rum bakom kulisserna.

Kenneth Pucker, tidigare COO för Timberland skriver för Harvard Business Review: "Orsakerna till branschens nedgång i hållbarhet är komplicerade. Trycket för obönhörlig tillväxt sammanfattat med konsumenternas efterfrågan på billigt, snabbt mode har varit en stor bidragsgivare.

Enorma snabbmodemärken som SHEIN och Boohoo är bland dem som uppfyller konsumenternas krav på lågkostnadsprodukter och rikliga produkter. Detta kräver användning av billiga, fossilbränslebaserade tyger som vävs samman av dåligt betalda arbetare – något som alltmer blir ogillat av samhället men som fortfarande inte försvinner.

Avskräcker kapitalismen hållbart mode?

Vi skulle alla bara kunna säga att mänskligt liv är i sig ohållbart och att modeindustrin – som är så enorm, resurstung och komplex som den är – aldrig skulle kunna vara hållbar.

Men precis som att lägga fullt ansvar på konsumenterna att göra bättre val är en polis, så är detta perspektiv. Även om det är verkligheten i dagsläget.

Förflyttningen mot planetvänligt mode ligger i att göra de exploaterande och miljömässigt ohållbara metoder som för närvarande plågar branschen olagliga – eller åtminstone mycket mindre acceptabla.

Vissa länder har redan börjat göra det genom att rikta in sig på företag med utökade produktansvarspolicyer (ERP). Dessa ramverk håller varumärken ansvariga för den förorening och ekologiska nedbrytning de genererar, samtidigt som de fastställer obligatoriska återvinnings- och cirkulära trösklar.

Om man går längre bör regeringar uppmuntra en ny tidsålder av ekokapitalism – en marknad där företag som investerar i och använder miljöteknik frodas framför alla andra.

En del av detta skulle vara att skapa nya miljöskyddslagar. Till exempel att kräva att textilfabriker som arbetar i partnerskap med varumärken drivs av förnybar energi, med tanke på att lokala myndigheter gör sitt jobb med att bygga infrastruktur för att detta ska vara möjligt.

Slutligen kommer det att kräva att beslutsfattare, företag, finansiella institutioner och andra intressenter arbetar tillsammans för att stödja och lyfta företag som följer lagar relaterade till hållbarhet, såväl som de som går utöver det för att säkerställa att deras leveranskedja är fri från exploatering av arbetare.

Det kommer att bli ett jättekrig som utkämpas på många fronter, men om det händer, ett blomstrande mode kunde existerar i en vinstdriven värld – även om det krävs att demontera status quo bit för bit.