Meny Meny

Afghanistans opioidkris blir bara värre

År av ihållande fattigdom och krig har förvandlat tusentals afghanska män till droganvändning. Beroendet har underblåsts av landets produktiva vallmoindustri. Nu, under talibanstyret, visar krisen inga tecken på att förbättras. 

Ebraham Noroozis senaste titt på Afghanistans drogkris målar upp en sjuklig bild.

Män som dör på Kabuls sluttningar, andra är redan borta. Noroozis Afghanistan är ett land i djupet av missbruk och kris, efter år av fattigdom och krig har drivit tusentals till heroin och opiater.

Landet har kämpat med en allt värre drogkris i flera år, det pågående kriget och den blomstrande vallmoproduktionen skapar en perfekt storm av utbud och efterfrågan.

Men sedan talibanerna tog kontroll över Afghanistan 2021 har drakoniska antidroglagar bara gett bränsle till en allt värre brand.

Afghanistan är för närvarande världens största producent av opium och heroin (som står för 85 % av världens produktion), och har nu bli en viktig källa till meth. Många användare vände sig till droger som en flykt efter att krig förstörde deras familjer och fattigdom gjorde deras liv omkull.

Talibanstyret har accelererat den ekonomiska nedgången på grund av stopp i internationell finansiering, vilket gör det svårare för afghanska familjer att överleva ekonomiskt.

FN uppskattade 2015 att upp till 2.3 miljoner människor hade använt droger det året (vilket motsvarar 5 % av befolkningen). Detta antal verkar bara ha ökat under åren sedan.

I dag patrullerar talibanofficerare på Kabuls gator i jakt på drogmissbrukare. Fundamentalisterna förbjöd vallmoodling när de satt vid makten mellan 1996 och 2001. Men det återinfördes efter USA:s ingripande, och idag bidrar den illegala droghandeln till att finansiera talibanstyret.

Regeringstjänstemän hävdar att de "vägleder [missbrukare] till en bättre väg i livet", och hjälper dem att undkomma droganvändning genom att slå ner på lokala handlare. Men trots talibanernas insisterande på att frågan förbättras, tvingas droganvändare bort från gatan, misshandlas och fängslas i läger som en del av ett nationellt "saneringsarbete".

Dessa våldsamma metoder har inte gjort mycket för att förbättra drogkrisen. Tusentals missbrukare lever under omänskliga förhållanden bland Kabuls avloppsvatten, och brist på statligt skydd innebär att hundratals dör varje månad, kvar i smutsen.

Talibanledare har publicerat strikta uppförandekoder som beskriver förbudet mot all droganvändning i hela Afghanistan. Ändå förblir de tvetydiga i frågan om vallmoodling. Tjänstemän har sagt att de inte vill blanda sig i branschen, men det har blivit en viktig bricka i deras kamp för nationellt inflytande. "När det internationella samfundet erkänner oss" sade Akif Mohajir, talesperson för talibanernas "ministerium för främjande av dygd", "kommer vi att förbjuda plantering av dessa ämnen, som det var före 2001".

Gripande av missbrukare slutar sällan i rehabilitering och faciliteterna är knappa. Våldsamma behandlingsläger är vanligare, där invånarna rakas och kan hållas i baracker i upp till 45 dagar. Missbrukare får ingen behandling när de går igenom abstinens, och majoriteten återgår till droganvändning när de släpps.

Journalister som Noroozi hoppas att ökad bevakning kommer att öka medvetenheten bland globala ledare, men trots talibanernas löfte om att lösa den afghanska drogkrisen, innebär regeringskorruption och brist på internationellt stöd att framsteg ser osannolikt ut.

Tillgänglighet