Som 26 XNUMX XNUMXth årliga COP närmar sig, är det dags att köra tillbaka viktiga ögonblick från tidigare toppmöten som väckte verklig offentlig uppståndelse och de rörelser som föregick dem.
Om du läser det här nu, är chansen stor att du redan är relativt insatt i COP26 tack vare de ständiga rubrikerna som dyker upp över stora nyhetskanaler.
Under det senaste decenniet har vi mognat från att diskutera om klimatförändringar ens existerar, till att till stor del diskutera hur vi kan städa upp i den röra vi har skapat.
Medan vi utan tvekan väntar på mer varm luft och ursäkter för att misslyckas med att uppfylla befintliga mål vid COP26, det finns åtminstone en känsla av enighet som vår klimatkris behöver åtgärda. Detta har inte alltid varit fallet.
Från det allra första toppmötet 1995 har beslutsfattare slagit i huvudet, aktiviströrelser har antänds och den offentliga debatten om hållbarhet har rasat vidare. Den enda konstanta under denna period har varit landmärken som har gripit rubriker och väckt dialog.
På den noten, här är fem milstolpehändelser som antingen föregick eller ägde rum under COP-toppmöten och som väckte verklig offentlig uppståndelse.
Bush dödar Kyotofördraget (2001)
Inför COP7 i juni 2001 släppte USA:s förre president George W. Bush i mars klangret om att han skulle dra tillbaka sin nations engagemang från Kyotofördraget.
Kyotofördraget, som ursprungligen utarbetades tillsammans 1997, syftade till att samla de mest utvecklade ekonomierna för att minska utsläppen av växthusgaser från fall till fall.
I grund och botten förväntades de mest industrialiserade länderna minska de mest utsläppen – eftersom de är ansvariga för att skapa dem i första hand. Periodiska insynsrapporter om framstegen skulle sedan följa.
Innan hans mandatperiod som USA:s vicepresident tog slut, hade Al Gore gått med på att vara en del av de första 33 deltagande nationerna och att minska kol- och metanutsläppen med 7 % före 2012.
Bush dock, trots att han upprepade en liknande önskan i sin valkampanj, senare övergett avtalet med motiveringen att det inte var rättvist och att det skulle skada USA:s ekonomi på ett dipropionat sätt jämfört med – vänta på det – utvecklingsregioner.
Som man kunde förvänta sig blev detta ett stort hinder för att upprätta någon form av avtal och fördraget såg faktiskt inte dagens ljus förrän 2005. Miljöpartister var inte glad.
Uppkomsten av Greta och Fridays for Future (2018)
Innan man skäller ut världsledare på FN-konferenser och ställer sig i centrum med en tolkning av Rick Astley på en klimatkonsert var Greta en aktivist som du eller jag (bara sätt mer nitisk).
I augusti 2018 inledde den då 15-årige eleven en skolstrejk utanför Sveriges riksdag i tre veckors upptakt till landets presidentval.
Snart fick hon sällskap av andra och arrangerade en massprotest tills svensk politik gav en realistisk väg för att uppfylla Parisavtalets krav. Senare skapade hashtaggen #FridaysForFuture, miljontals studenter över hela världen blev inspirerade att iscensätta sina egna strejker.
Studenternas internationella uppvaknande fick stora rubriker, och sedan har Greta blivit något av en Gen Z-mästare när det kommer till klimatdemonstrationer.
I sociala mediers föränderliga (och ofta flyktiga) värld är kärleken till Greta inte precis enhällig, men det går inte att förneka hennes enorma inflytande eller förmåga att få saker gjorda.