Meny Meny

Förstå effekterna av transportutsläpp efter COP26

När COP26 närmar sig sitt slut försöker delegaterna hitta en gemensam grund i ett av de svåraste ämnena: transport.

Idag står transportsektorn för cirka 21 % av de globala utsläppen av växthusgaser.

Du kanske tror att dessa 8 miljarder ton CO₂ i första hand kommer från flyget, men i själva verket, 2018, stod vägtransporter för 74.5 % av transportutsläppen. Flyget följde med 11.6 %.

Specifikt vägtransporter står för 10 % av de globala utsläppen av växthusgaser. Det gör fordon som bilar, motorcyklar, bussar, lastbilar och lastbilar till några av de främsta drivkrafterna bakom klimatförändringarna och till ett primärt problem vid COP26.


Hur löser vi vårt transportproblem?

Ett fåtal klimatlösningar skulle kunna hjälpa transportsektorn att nå netto-noll: elektrifiering av fordon, stadsplanering och förbättringar av kollektivtrafiken. Men som med de flesta politikområden finns det en betydande debatt kring vilken eller vilka lösningar vi bör prioritera.

Istället för att använda gas eller diesel, drivs elfordon (EV) på elektricitet, ofta drivna genom ett batteri.

Eftersom de undviker den förbränning som bensindrivna fordon är så beroende av, släpper elbilar inga växthusgaser ut under användning. Batteri- och bränsleproduktionen hos en elbil ger dock större utsläpp än för ett bensinfordon.

Lyckligtvis kompenseras dessa miljökostnader av elbilarnas energieffektivitet över tiden.

Med tanke på bilindustrins avgörande roll i vissa ekonomier och det faktum att stadsplanering nästan tycks fokusera på att skapa plats för bilar, är det vettigt att elektrifierande fordon är den föredragna transportlösningen för många länder.

En sådan lösning är dock inte helt genomförbar för varje stad eller land.

Istället för att låta konsumenterna ta på sig kostnaden för att köpa ett elfordon, anser vissa att vi bör fokusera på intelligent stadsdesign som prioriterar fotgängare och cyklister (de transportmedel som har lägst utsläpp) framför bilar.

Till exempel tillåter "fullständiga grannskap" de flesta invånare att få tillgång till sina grundläggande behov antingen till fots eller på cykel. Vägar skulle främst användas för kollektivtrafik, förflyttning av varor från plats till plats och räddningstjänst.

Men elektrifiering och förbättringar av stadsplanering och kollektivtrafik måste genomföras unisont. Helst kommer världen så småningom att övergå från bilar och mot överkomlig, tillgänglig och elektrisk kollektivtrafik.


Vad gör COP26 åt det?

Många städer går i rätt riktning med att prioritera förbättringar av kollektivtrafik och stadsplanering.

Ändå har sådant inte verkat vara i fokus för COP26 när det kommer till transporter. De COP26-deklaration om att påskynda övergången till 100 % nollutsläppsfria bilar och skåpbilar har stått i centrum för diskussionerna om transporter.

Genom nämnda deklaration har över 20 länder och 6 stora fordonstillverkare satt som mål att all försäljning av nya bilar och skåpbilar ska vara nollutsläpp till 2040 globalt. Andra länder har också åtagit sig att installera laddinfrastruktur för elbilar, förbättra bränsleeffektivitetsstandarder och mer.

Men när COP26:s transportdag gick mot sitt slut var många missnöjda med det intensiva fokuset på fordon utan utsläpp och relativt ingen inkludering av aktivt resande (t.ex. promenader och cykling).

På grund av ett ingripande i sista minuten av EU:s samordnare för mobilitet i städer Matthew Baldwin och lobbyverksamhet från gång-, cyklande- och transitorganisationer, innehöll slutdeklarationen dock ett tillägg i sista minuten:

"Vi inser att parallellt med övergången till nollutsläppsfordon kommer en hållbar framtid för vägtransporter att kräva en bredare systemomvandling, inklusive stöd för aktivt resande, kollektivtrafik och delad transport."

Delegaternas beslut att lägga liten eller ingen vikt vid en sådan kritisk klimatlösning, särskilt för städer, återspeglar en oförmåga att tänka stort när det gäller att lösa klimatförändringarna.

Trots den besvikelse många kände under hela COP26 som ett resultat av svag politik, kan vi finna hopp hos den yngre generationen. En generation av klimataktivister och ledare som är orubbliga i sin strävan efter klimaträttvisa och uppdrag att hålla 1.5 vid liv.

 

Den här artikeln gästskrivs av Ghislaine Fandel, Science Communication Lead & Content Director på ClimateScience. Se hennes LinkedIn här..

Tillgänglighet