Hur sällsynta element gräver hotar Sveriges Urfolkssamhällen

Vilka är samerna?

Samer finns i Sverige och på andra håll i Europa, inklusive Finland, Norge och Ryssland.

Liksom de flesta inhemska samhällen är deras språk och kultur oupplösligt sammanflätade med landet de bor på. Samerna förlitar sig på vilda renhjordar som styr deras vandringsvägar när de betar och jagar mat i Arktis.

I augusti börjar renarna resa österut från bergskedjorna vid norska gränsen. I hundratals år – långt innan Sverige för världen blev känt som Sverige – har samerna följt renarnas signal att resa över ena sidan av Kiruna till den andra.

Men under det senaste århundradet har en modern svensk stad byggts upp nära urbefolkningens marker. Inte långt efter byggdes en järnmalmsgruva som lämnade Sveriges samesamhälle med minimal mark. Den är nu bara några kilometer bred.

Med järnvägs- och väginfrastruktur för gruvindustrin som skär genom ursprungsmarker och stigar, har renarna och samerna nu begränsat utrymme att vandra igenom.

Föroreningar från gruvindustrin har också spillt över i sjöar, vilket omöjliggjort fiske för det samiska samhället. Rädslan är att nya gruvprojekt fokuserade på att utvinna sällsynta jordartsmetaller kommer att ytterligare hota försörjningen för ursprungsbefolkningens arv.

I samernas ögon kommer svenska gruvbolag att bli svåra att stå emot om utsikterna att stärka Europas gröna omställning ställs på ett övertygande sätt för beslutsfattare.

Vinstdrivande grön agenda?

För närvarande är många länder beroende av internationell handel och import för att få sällsynta jordartsmetaller. Kina i synnerhet har ett enormt monopol på sektorn, tack vare rikliga lager av dessa typer av element i sin miljö.

Efterfrågan på dessa mineraler är extremt hög, och minst 98 procent av EU:s utbud av sällsynta jordartsmetaller för elektronik och elbilstillverkning kommer från Kinas utbud.

På det sättet är fyndigheten som LKAB hittat i Arktis Sverige relativt liten jämfört med grundämnesfyndigheter i andra delar av världen. Enligt US Geological Survey representerar det mindre än en procent av de 120 miljoner ton som hittats någon annanstans.

Experter varnar för att även om det är en spännande upptäckt bör vi inte förvänta oss en omedelbar eller snabb ökning av gröna energisektorer i Europa. Gruvbolag förväntas inte börja utvinna dessa jordmineraler direkt.

De noterar också att utforskningen av den svenska platsen med största sannolikhet kommer att påbörjas om flera år, även om tillstånden för det godkänns snabbt. Med en tidslinje uppskattar representanter på LKAB att det skulle ta cirka 10 till 15 år innan materialet kommer ut på marknaden.

Medan fyndigheten kan göra det möjligt för europeiska nationer att bli mer självförsörjande i framtiden – kommer Sveriges ledare nu att behöva brottas med ett moraliskt beslut som påverkar en av dess äldsta civilisationer.

Projekt som påverkar miljön negativt utsätts i allt högre grad för tryck från allmänheten att först rådfråga ursprungsbefolkningen. Låt oss hoppas att Sverige gör detsamma, istället för att låta gruvbolagen utnyttja Europas önskan om en hemodlad grön omställning för egen vinning.