Invånare i lyxiga lägenheter med glasväggar mittemot Tate Moderns offentliga visningsplattform har vunnit ett landmärkesbeslut om att deras integritet kränks. Det verkar som att de rika har makt att forma även våra mest offentliga utrymmen.
År 2021 beslutade välbärgade grannar till Tate Modern att de lyxiga lägenheterna med glasväggar de hade valt att bo i inte erbjöd tillräckligt avskildhet.
Att sitta intill Tate Moderns berömda offentliga visningsplattform, som erbjöd allmänheten ett slående – och gratis – panorama av Londons silhuett, innebar oundvikligen att lägenheternas glasstruktur kunde ses av Tate-besökare.
Oliver Wainwright fångade på ett smart sätt ironin i denna första värld av problem.
"[Invånare] köpte in drömmen om att bo i en överprissatt guldfiskskål bredvid ett av de mest besökta museerna i världen, och nu har de bestämt sig för att de har fått nog av att bli tittade på, tack så mycket".
Det hela verkade ganska löjligt för alla med sunt förnuft.
Men i en avgörande dom denna vecka verkar det som att de välbärgade bland oss har vunnit – som vanligt.
Kanske var det naivt att anta att ett uppskattat offentligt utrymme kunde omintetgöras av krafterna hos några upprörda rika människor.
Ändå har domstolen slagit fast att invånarna i de lyxiga Neo Bankside-lägenheterna möter en "oacceptabel nivå av konstant visuellt intrång". Det är ett oroande resultat som förutser en framtid som styrs av rika gentrifierare.
De fem invånarna som väckte domen mot Tate Modern har krävt vissa delar av utsiktsplattformen "avspärrad" med screening.
Det verkar som början på slutet för en av Tates mest älskade inslag. Och det bevisar att den rika 1% kan rena offentliga utrymmen från sitt folk. Just det som lockade dem till området från början.
"Beslutet påskyndar det långvariga fenomenet med att nya människor flyttar till ett område på grund av speciella urbana attraktioner - oavsett om det är pubar, klubbar eller konstgallerier - och sedan obevekligt kampanjar för att få just dessa saker att stänga ner", sa Wainwright.