Hur siktar EPC på att ena Europa?

EPC startar en ny era av samarbete och framsteg och står i framkanten av Europas transformativa resa, och främjar enhet, motståndskraft och en gemensam vision för kontinentens framtid.

Emmanuel Macron, Frankrikes president, har gått i spetsen för att förespråka ett starkare och mer enat Europa. Nyligen har Macron öppet uttryckt sin oro när det gäller Nato, EU och östeuropeiska länder.

I sin strävan efter att stärka den europeiska integrationen och ta itu med trängande utmaningar spelade Macron en betydande roll i bildandet av Europeiska politiska gemenskapen (EPC).

Nyligen har Macron hävdat att Putins invasion av Ukraina har väckt Nato från vad han tidigare kallade en "hjärndött" tillstånd.

Han menar att hotet från Rysslands aggression har tvingat Nato-länderna att omvärdera sin säkerhet och vidta kollektiva åtgärder. Dessutom erkände Macron de farhågor som väckts av Östeuropeiska länder angående hoten från Ryssland. Han beklagade att han inte lyssnade på varningarna från Warszawa till Tallinn och lovade Frankrikes stöd i framtiden.

Dessutom strävar flera europeiska nationer efter att gå med i Nato eller EU, eller båda, för att säkra ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga fördelar.

Alla länder uppfyller dock inte kriterierna för medlemskap inom någon av organisationerna, och vissa väljer aktivt att inte fortsätta med det. EPC försöker lägga denna fråga om medlemskap åt sidan och betonar istället den strategiska nödvändigheten av att ta itu med hela kontinentens intressen och utmaningar som en sammanhållen enhet.

Det första toppmötet hölls i Prag i oktober förra året med ledare från 44 länder närvarande. Huvudpunkten för samtalet var kriget mellan Ryssland och Ukraina och energikrisen.

En anmärkningsvärd prestation av toppmötet var deltagandet av Storbritannien, vilket signalerar en blygsam återgång till kontinentala forum efter Brexit. Dessutom underströk toppmötet svårigheterna med att förena realpolitik och europeiska värderingar, eftersom det inkluderade europeiska länders deltagande med en ambivalent hållning till demokratiska värderingar.

Årets toppmöte såg 47 europeiska ledare presenterade alla med hopp om att främja det säkerhetsstrukturer utan Rysslands inblandning i diskussioner. Evenemanget sågs som ett viktigt steg för Moldavien i dess strävan efter EU-medlemskap och en chans att visa upp sitt engagemang för europeiska värderingar och reformer eftersom det också skulle kunna möta ryska hot som en före detta sovjetisk nation.

Innan evenemanget gick EU med på flera fördelar för Moldavien som inkluderar ett avtal mellan unionen och Moldavien om att sänka roamingtarifferna från och med den 1 januari 2024.

Dessutom kommer EU att ge ökad makroekonomiskt stöd till Moldavien, med ytterligare 600 miljoner euro, vilket ger det totala biståndspaketet till 1.6 miljarder euro. Moldavien kommer att få ytterligare 160 miljoner euro för att förbättra energieffektiviteten i bostadshus. Dessutom kommer 50 miljoner euro att avsättas för rehabilitering av moldaviska järnvägar och 40 miljoner euro kommer att stödja landets försvarssektor.

Toppmötet tjänade syftet att visa en enad europeisk front mot Rysslands inflytande. Genom toppmötet betonades Rysslands fortsatta aggressioner mot Ukraina med de europeiska ledarna diskutera strategi mot Putins hot.

På senare tid har oron ökat för de minskande relationerna med Ryssland och risken för att spänningarna kan förvärras i beslutsprocessen för Ukrainas Nato-medlemskap.

Vissa NATO-medlemmar fruktar att Ukrainas medlemskap skulle kunna ytterligare ansträngda relationer med Ryssland, medan andra hävdar att det är nödvändigt att stå fast mot rysk aggression för alliansens trovärdighet.

Med Ukrainas president Zelenskijs närvaro vid toppmötet tillät det honom engagera sig med Natos ledare och uttrycka Ukrainas önskan om närmare band och eventuellt medlemskap i alliansen.

Zelenskij misslyckades inte med att lyfta fram vikten av säkerhetssamarbete mellan Ukraina och Nato, särskilt när det gäller att hantera de pågående konflikterna och hoten i regionen, för att mildra Rysslands effekter.

Ukrainas potentiella NATO-medlemskap skulle få betydande strategiska konsekvenser för regionen, eftersom det skulle kunna förändra maktbalansen och inflytandet mellan Nato och Ryssland i Östeuropa.