FN slutför havsfördraget efter två decennier av förhandlingar

Varför behöver det öppna havet skydd?

Det "öppna havet" hänvisar till varje havsmassa som är märkt som internationellt vatten.

Fram till nu har det fria havet inte varit föremål för några regler eller förordningar som fastställts av nationella regeringar, eftersom de tekniskt sett inte tillhör någon eller någon nation.

Som sagt, det öppna havet är otroligt massivt. De utgör nästan hälften av jordens yta och står för 60 procent av dess totala havsmassa.

Hav är också en av våra viktigaste kolsänkor. De producerar hälften av det syre vi andas samtidigt som de absorberar 20 procent av de globala koldioxidutsläppen årligen. Utöver allt detta fångar de upp 90 procent av den värme som produceras av växthusgaser.

Det är tydligt att se hur dessa kolossala havsekosystem spelar en viktig roll för att hålla vårt planetariska ekosystem i balans. FN har stämplat hav som "världens största allierade mot klimatförändringar", så det är bara rätt att vi genomdriva åtgärder för att skydda dem.

Varför har det tagit så lång tid att bilda fördraget?

Förhandlingarna har blivit ytterligare komplicerade de senaste åren, eftersom frågan om hur man på ett lämpligt sätt uppnår klimaträttvisa har hamnat i centrum.

När nya upptäckter görs om havet har diskussioner överlappat med känsliga politiska frågor, i synnerhet hur man rättvist fördelar havets resurser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

Detta har varit en viktig motivering för att skapa fördraget i första hand, eftersom bara fem länder har lyckats ösa upp lejonparten av fiskbestånden från det fria havet på grund av deras geografiska fördelar och tillgång till stora fiskebåtar.

Även om naturvårdare har förebådat undertecknandet av fördraget, varnar de för att det finns några områden som behöver förbättras.

Till exempel kunde vissa kryphål identifieras, eftersom länderna var överens om att befintliga organ som för närvarande ansvarar för att reglera verksamheter som fiske, sjöfart och djuphavsgruvor kan fortsätta att göra det.

För närvarande gör denna del av fördraget det möjligt för dem att undvika att utföra miljökonsekvensbedömningar som anges i texterna.

Det fanns också en oenighet mellan utvecklingsländer och utvecklade länder om hur man rättvist delar marina genetiska resurser (MGR) och eventuella vinster som kommer från dem.

MGR är det genetiska materialet från djuphavssvampar, krill, koraller, sjögräs och bakterier. Dessa genetiska material har uppmärksammats av både medicinska och kosmetiska företag, som försöker använda MGR:s regenerativa egenskaper i sina produkter.

Utan tvekan kommer det att hållas uppföljningsmöten om hur man korrekt fördelar dessa resurser. Det är troligt att den globala norden och den globala södern kommer att ha olika åsikter, vilket var en viktig anledning till att fördraget har tagit så lång tid att undertecknas i första hand.

I fördraget beskrivs ytterligare tre inriktningar.

Dessa inkluderar områdesbaserade förvaltningsverktyg, miljökonsekvensbedömningar och överföring av marin teknik och kapacitetsuppbyggnad.

Tack vare fördraget kommer nya begränsningar att läggas på mängden fiske som får ske inom öppet hav. Den tar också upp havsbaserade aktiviteter som gruvbrytning på djuphavsbotten, såväl som avskiljning och lagring av kol i djuphavet.

Den tar också upp skyddet av marina djur, såväl som samhällen som är ekonomiskt beroende av fiske och marin turism. Fram till nu har ansträngningar för att skydda marina arter som delfiner, valar och samhällen som interagerar med dem styrts av en rörig samling lagliga restriktioner.

Med det nya fördraget finns det tydliga regler som skyddar både marint och mänskligt liv i dessa områden – ett stort steg framåt för havsskydd och politik som gör att vi kan leva i harmoni med naturen.

Det verkliga arbetet har bara börjat  

Med avtal nu på plats börjar resan att nå 30×30-målet på bara sju år.

Miljöorganisationen Greenpeace har rapporterat att 11 miljoner kvadratkilometer av havet kommer att behöva skyddas varje år fram till 2030 för att kunna göra det.

Med ett noggrant och korrekt genomförande bör havsfördraget förhindra kollapsen av det underhavsbaserade ekosystemet, återställa balansen i fiskförsörjningen globalt och bidra till att mildra klimatförändringarna.

Laura Meller, som kämpar för hav genom Greenpeace sa: "Länder måste formellt anta fördraget och ratificera det så snabbt som möjligt för att sätta i kraft och sedan leverera de fullt skyddade havsreservat som vår planet behöver."

När havsfördraget äntligen undertecknats, låt oss hoppas att vi får se åtgärder implementeras omedelbart. Vår mest värdefulla klimatallierade är beroende av det.